Nu kan Olle-bebis rulla runt från både mage och rygg :)) Åh det är hemskt roligt att ligga på mattan och leka med leksakerna som dinglar ner.. Han tycker bättre om denna matta än vad Oscar tyckte.

Ikväll blir det en lugn hemmakväll, tänkte åka iväg o träna men nu är Oscar och Daniel iväg med morfar till ljusdal så maten blir försenad så då får träningen slopas (tror jag) dom har ju öppet till 20.30 men de lutar åt att det blir imorgon istället.

Världens sötaste kusiner!

Oscar var helt lyrisk när han fick kliva upp i traktorn och sitta där alldeles själv..

Tänk, imorgon fyller Olle 3månader... Vart tar tiden vägen?! Uscha, min bebis blir stor... Jag försöker njuta varje sekund!

Roligt att få åka traktor med morfar :)

Idag satt Oscar och lekte med sitt tåg som han fått i julklapp. Då han plötsligt ropar: -Mamma, kan tomten komma igen? -Varför då? Han har ju åkt hem och sovit nu. - Jag behöver fler vagnar till mitt tåg..
Så, det blir långväntan om vi ska vänta på tomten för att få några tågvagnar.. :))

Lagomt till jul åkte Oscar på vattkoppor, men dom kom väldigt lämpligt. Vi var ju ändå lediga från dagis och jobb :) Hade hög feber en dag bara, och har klarat sig från klåda. Någon gång kan jag se att han kliar men hade föreställt mig värre.

Nu är dom torkad så nu är det fritt fram att träffa folk igen :)

Att få vakna mitt i natten mellan två pojkar är kärlek. På den ena sidan hade jag en sovandes Oscar och på den andra sidan en sovandes Olle <3
jag låg ett tag och tittade på dem bägge tills jag tillslut lade mig igen på kudden för att sova. Nu fylld med värme och kärlek till mina barn.

Aldrig att jag kommer utsätta dem för något ont. Jag skall finnas för dom till 110% vad som än händer. Dom ska veta att jag finns där för dom.

Jag älskar er!!

Vi börjar närma oss årsdagen då jag gjorde det värsta jag gjort i mitt liv. Jag kan inte förstå att ett helt år har gått. Vart tar tiden vägen? Även fast ett år har gått så minns jag det som igår.

Vi åkte ner till Huddik tillsammans för att se på vårat andra barn på den där skärmen uppe i taket. Undersökningen började och jag minns att jag på en gång såg något som var konstigt, men samtidigt kom jag inte ihåg hur Oscar såg ut på UL riktigt.

Sköterskan pratade på som vanligt och mätte och tittade. När hon tillslut sade att hon ville att en läkare skulle komma och kolla på bilden. Då hände något i huvudet, jag förstod att något var fel och jag såg framför oss ett barn med handikapp óch hur hela vårat liv skulle ändras. Jag minns när sköterskan gick iväg att Daniel sade att om det är något fel på barnet så tar vi bort det Karin, alla barn är värt ett värdigt liv. Sköterskan och läkaren kom tillbaka och dom tittade länge på bilden och pratade med varandra och med oss. Det visade sig att på barnet hade inte skallbenet växt ihop, det var öppet ca 3mm nu. Från det hålet var det som en bubbla ut som var alldeles svart, troligen fylld med vätska. Hon sade att hon ville skicka oss till en specialist i Uppsala så fort som möjligt för att verkligen ta reda på vad det är som är fel med barnet. Men hon sade att vi fick inte hoppas så mycket på detta, det såg allvarligt ut. Dom gick iväg för att boka en tid med sjukhuset i Uppsala.

Eftersom detta var strax före jul så kände jag redan då att julen var förstörd. Hon kom tillbaka och vi skulle få komma till Uppsala den 23 december för noga kontroll. Hur jag mådde dagen efter och innan vi for ner till Uppsala behöver jag inte skriva, för det tror jag varje människa förstår, särskilt om man väntat barn själv. Dagen kom och vi hade bett min pappa att följa med till Uppsala, han fick köra bilen ifall jag och Daniel inte skulle orka det när vi skulle hem. Resan gick kl 5 på morgonen, så vi var beredd på en lång dag.
Oscar följde också med, jag vill att han skulle vara med så jag fick något annat att tänka på i bilen. Väl framme där fick vi träffa en specialist som tog så väl hand om oss, hon kollade vidare med UL, tror det tog ca en halvtimme, bara själva UL. Sen ville hon ta fostervattensprov också, det gick bra men det var lite otäckt att se sprutan som hon skulle sticka in.

Efter undersökningen fick vi prata med hon och en läkare om hur vi ville att det skulle gå till. Hon var ärlig och sade att denna skada som barnet har kommer att göra barnet ordentligt hjärnskadad.
OM det barnet ens kommer överleva förlossningen. Hålet skulle i takt med barnet bli ännu större. Sen om barnet lever i ngn dag eller månader eller år det kunde hon inte svara på, men barnet skulle inte leva ett vanligt liv. Med dom orden bestämde vi oss att avsluta denna graviditet, för barnet, för Oscar och för vår skull.
Hon berättade hur det skulle gå till och vi fick bra information.
På vägen hem ringer dom från BB i Hudiksvall och talar om att dom har tabletter där som jag måste ta för att sätta igång det hela, dom skulle se till att dom kom till apoteket i Färila så jag kunde hämta dom samma dag. Dom informerade också hur det skulle gå till och vad som skulle hända, jag lyssnade och försökte ta in så mycket som möjligt men det var svårt. När vi hämtat tabletterna på Färila och kommit hem var det dags att ta dom.
Jag minns att jag stod lutad mot Daniel och grät när jag skulle ta dom. Jag kände mig så oerhört egoistisk och dum. Nu visste jag att tar jag dessa tabletter så kommer barnet i magen att dö och kroppen kommer att vilja stöta ut barnet,. Blir det inatt? Imorgon på självaste julafton? Det visste jag inte, men om inget hänt så skulle vi ner på Förlossningen i Huddiksvall på Juldagen.

Jag tänker inte skriva något om julafton, jag var inte närvarande den dagen alls, jag kommer nästan inte ihåg vilka julklappar vi fick. Jag kommer ihåg att maten inte smakade som den skulle och det kändes bara olustigt. Juldagen var kommen och det var dags att åka till Hudiksvall. Jag sade Hej då till Oscar och vi satte oss i bilen. Kände när vi kom till Forsa att det var som mensvärk och då förstod jag att något var på G.
När vi kom dit så såg dom till att förlossningen startade. Eftersom det inte var fler föderskor där just då så hade vi tillgång till allihopa där.
En speciell barnmorska var med oss nästan hela tiden och det gör hon än. Jag är så glad att hon fanns där.. När allt satte igång så hade jag inget val, jag kände när det var dags och jag minns att jag var så ledsen, jag kände mig som en mamma, jag kände mig som en mördare och jag kände mig så liten och ensam. Varför vi? Varför jag? När allt var klart så var det bara som en stor tomhet, en stor saknad efter något.
Vi valde att inte se på barnet, det är inte heller något som jag ångrar idag.

Jag tror jag har reagerat annorlunda om min kropp har stött ifrån sig detta av sig själv, men nu var det jag som måsta ta beslutet.

Det finns inget ont som inte för något gott med sig. Jag försöker tänka, att om inte detta hänt hade vi inte haft Olle med oss idag. Och jag är så glad som har honom nu, det var meningen att det var han som skulle komma.
Allt har en mening sägs det och jag börjar faktiskt tro på det.

Men i år hoppas jag att jag får fira jul tillsammans med dom som betyder allra mest, jag vill äta all god mat, jag vill se när barnen öppnar sina julklappar och leker med dom resten av kvällen. I år vill jag fira jul <3

Nyss hemkommen från efterkontroll från barnmorskan. Gått ner allt och lite till i vikt, vilket känns skönt! :) Nu är det dags att börja ta tag i träningen på riktigt igen... Skall bli skönt att få röra sig igen.

Nu dags att baka lite julgodis, mums!

Olle sover än, har sovit sen 8.30. När han vaknar är det väl dags för mat och lek men sen tror jag att vi ska klä på oss och gå ut o leka lite. Skönt med friskluft om inte annat.

8 dagar kvar innan min älskade syster kommer hem! Åh vad jag saknar henne och Oliver (honom saknar jag nog mest)

Igår var vi på dagis på lucia firande :) Vilka fina barn, dom var utklädd till tomtar, tärnor, lucia, och pepparkaksgubbe/gumma. Vi fick gröt och smörgås samt kaffe med lussebulle. Innan kvällen var slut bjöds det på uppträdande av sånger. Oscar han stod mest och titta ut på publiken :) Glömde bort att sjunga tror jag.

Nu väntar vi på besök från emma och lilla Ebba. Vi ska fika och prata lite skit :) Sen måste jag på Delins o handla, men tror jag gör det när Daniel kommit hem, vill inte ut i halkan i onödan med barnen... Jag vill inte ha halt, jag vill ha snö, massor med snö!!